| Ett och annat om hundfotografi Nu tänkte jag ge mig in på lite mindre kameratekniska saker... till den grad det nu är möjligt för en tekniker! Tekniken kan man inte utesluta i den här branschen.   Jag har från början av min foto-karriär haft den inställningen att blixtfotografering på fältet är av ondo, och att dess främsta och enda användbara egenskap är att göra dokumentation möjlig under alla ljusförhållanden. Trots att jag idag har en rätt så dyrbar blixtutrustning så ser jag den fortfarande inte som ett alternativ till att förbättra "fältskyttet" med kameran. Jag använder den enbart för att fejka ihop bilder som alla kan se att de är av "experimentell" typ. Ironiskt nog är det endast blixtfoton som har gett mig några kronor tillbaka på min hobby. Minns ni att jag i början nämnde fåfängans marknad? Det var precis där som man betalade för mina blixtfoton! Om läsaren är intresserad av att köpa en separat blixt så kan jag rekommendera att införskaffa en "värsting" modell. En sådan kostar idag 3500 - 4000 kronor. Tillsammans med ett hyggligt vidvinkelobjektiv orkar en sådan blixt utan problem i beckmörker upplysa och föreviga ett helt älgjaktlag av det större slaget, eller en slottsfasad bakom 12 skyttar och 800 fasaner på viltparad. Man behöver heller inte veta något speciellt om blixten, då man, om man vill, kan låta kameran sköta alltihopa och det gör systemkameran enastående bra. Kamerans inbyggda blixt kan ibland göra tjänst som "upplättningsblixt" när man tar porträttbilder (se kamerans instruktionsbok) men för övrigt använder jag den inte för hundfoto. Och med det är blixten avklarad för min del.
Vid jakt är det bytets vanor och jaktmetoden som bestämmer när under dygnet man jagar, men vid annan hundfotografering kan man välja tidpunkten själv. Mitt på den soliga dagen under en stor del av året är det alltid ett "hårt" ljus. Ett hårt ljus fräter ut färgerna och kontrasterna blir "fel". Utfrätta färger kan aldrig återskapas. Välj ut ett (för ditt öga vackert) motiv i naturen som belyses av solen hela dagen från uppgång till nedgång. Välj en dag då meteorologerna lovar stadigt blå himmel under hela dygnet. Ta en bild av motivet före solens uppgång, sedan, från exakt samma plats, kanske varje eller varannan timme tills sista bilden tas efter solens nedgång. Välj sedan det ljus du gillar bäst! Den här övningen ger en större insikt i hur solljuset fungerar och verkar än vad jag kan förklara med tusen ord. Ändå har du bara sett hur den verkar under en enda dag av året. Luftens fuktighet varierar på lägre höjder. Högt upp kan det finnas - eller inte finnas - för oss osynliga iskristaller. Om vinden har blåst från syd en tid har vi all Europas smog och sotpartiklar - i tillägg till det som vi själva producerar - i luften och ljuset. Jämförelsevis kristallklar luft får vi endast från nordanvinden nuförtiden. Allt detta påverkar ljuset vi har att arbeta med och ger sitt slutgiltiga avtryck i bilden vi tar. En klar himmel är dock inte alls nödvändig för bra bilder. Bilderna talar till betraktaren och om de enbart talar solens språk så är de marknadsförare i första hand. Bra bilder talar molnens språk, snönstormens språk och duggregnets språk lika mycket. Till detta blandar de in hundens, bytets och naturen språk. Om bilden har det skrivits så mycket i lyriska ordalag att vi inte behöver fördjupa oss i det träsket desto mera precis här och nu. Vill man känna sig kulturell finns det andra källor att dricka ur. Vi har flera molniga dagar än soliga och ungefär samma regler för fotografi gäller under molnen. Men vi slipper bekymra oss för hårt ljus, större kontraster än vad vår kamera klarar av och vi kan räkna med mjuka färgtoner och övergångar som blidkar ögat och lugnar själen. När det är riktigt mörkt så är det riktigt mörkt... så att säga. Men sådana ljusförhållanden kan också sättas i ett sammanhang inom fotografin och i de kulturellt välbevandrade kretsarna dyrkar man det dystra, ödesmättade mörkret där det förstärker dödsklockornas dova, hotfulla och spöklika klang... |
Om vi återgår till det tekniska inom fotografin så kan vi titta på hur vi ljussätter bilderna på våra hundar. Jag måste åter igen poängtera hur viktigt det är att hunden är så vältränad att det kan sitta lugnt och avslappnat framför kameran, att den är helt trygg i denna situation. En otrygg hund blir aldrig bra på bild. En otrygg hund lämnar aldrig av apporten med högt buret huvud. En otrygg hund förstör bilden även om det finns flera andra trygga hundar i den. Hundar som är veka, d.v.s. har låg social status, får under inga omständigheter känna sig dominerade under fotograferingen utan de måste bringas i uppfattningen att detta är en rolig lek men just den här leken kräver lite disciplin. Mentalt stabila, "tuffa" hundar däremot är lättare att vrida och vända på, lyfta och justera. De ser lika kolugna och harmoniska ut vad man än gör med dem. I ett återfall av tekniskt nörderi får vi återgå till objektiven ett kort ögonblick. Fram på de flesta objektiv sitter ett s.k. motljusskydd. Som namnet antyder är dess uppgift att hindra att solljus kan infalla mot glaset från sidan. Sådant ljus skapar en massa besvär när det bryts i glaset och första tecknet på infallande ljus är "dis och dimma" i sökaren, något som lika mycket förstör bilden. Motljusskyddet skall förhindar detta. I ett zoomobjektiv måste motljusskyddet utformas så att den inte stör bilden vid objektivets kortaste brännvid, d.v.s. för 70mm brännvidden i ett 70 - 300 mm objektiv. Motljusskyddet blir då vidare i sin öppning än vad den skulle behöva vara vid alla andra brännvidder.  Lyckade motsljusbilder blir alltid mera snygga och imponerande än bilder med ljuset ur en annan vinkel. För att få ljuset så nära bakom motivet som möjligt behöver vi ett så effektivt motljusskydd som möjligt. Objektiv med långa zoomområden blir ineffektiva eller omöjliga vid motljusfotografering. Av den orsaken skulle jag aldrig själv köpa ett 70 - 300mm objektiv, jag tycker för mycket om motljusfoto för att använda ett sådant. Mitt gamla 80 - 200mm objektiv har ett mycket effektivt motljusskydd och jag har tagit många fina motljusbilder med den. Det är naturligtvis enkelt att tillverka ett skydd för t.ex. 300 mm läget och kunna på så sätt skjuta nästan rakt in i solen men då måste man ha ytterligare en pryl med sig i markerna. Ibland har jag använt min keps för att skärma av solen men det blir lite av ett balanserande att hålla en tung kamera med endast en hand.  
    
  Börja plåta!
Att beskära  Sidan 1 2 3 4 5 © Text: Torsti Mäkinen. Photo: Torsti Mäkinen & Maud Matsson. www.rospigan.se | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
