| Kameran Om vi skall välja en ny kamera så är det viktigaste att titta på vad sensorn i den klarar av. Det är nästan en regel att man inte sätter en dyrbar, sofistikerad sensor i en för övrigt miserabel kamera. Undantag finns, jag har själv en videokamera som har en superb bildsensor och utmärkt autofokus men sen är resten av kameran rätt så vissen och svårhanterlig - faktiskt riktigt plågsam under långa tagningar! Motsatsen finns också. Mycket lätthanterliga, flexibla och lättbegripliga kameror där man helt har missat det här med bildkvaliteten. I dag har en ny funktion kommit in i stillbildskameran som ställer till det med kompromisser mellan bildkvalitet och pris, nämligen videofunktionen hos billigare stillbildskameror. Jag ser ingen fördel med den funktionen då den i lågpriskameror innebär att ytterligare något måste kompromissas bort för att tygla priset. Det är en annan sak i riktigt dyra kameror, där kompromissar man inte utan höjer bara priset ytterligare en bit. Men varför får konsumenten inte välja bort något man inte vill ha? Behöver man video finns det billiga videokameror som ryms i fickan och som i allt väsentligt fungerar mycket bättre än en stillbildskamera med videofunktion. När jag själv tittar på nya kameror så läser jag recensioner av dem på internet och köper de fototidningar som har testat dem. Detta ger så småningom en god uppfattning om vad de går för. På internet kan det naturligtvis finnas recensioner skrivna av märkestrogna fotografer, som gärna överdriver sitt eget märkes förmåga, men man lär sig snabbt att hitta de seriösaste sajterna. Man skall absolut inte köpa på impuls och man måste ju ha någotsånär klart för sig att vad man vill med sitt fotograferande innan man väljer kamera. Väljer man en liten kompaktkamera för några tusenlappar och sedan kommer underfund med att den inte på långt när duger för ens behov är det inget större ekonomiskt misstag. Andra vägen, att direkt köpa en värsting systemkamera för många tiotusentals kronor och sedan upptäcka efter några veckor eller en månad att man aldrig har den med sig på grund av dess otymplighet, att man på långt när inte ens kan utnyttja några få procent av dess kapacitet, och än värre; att man överhuvudtaget inte är speciellt intresserad av fotografering, är ett långt större misstag! Få saker rasar så snabbt i värde som digital utrustning och på andrahands marknaden behöver man inte förvänta sig att få tillbaka annat än bråkdelar av nypriset. Men även om den svindyra proffskameran bara ligger i byrålådan har den ju alltid ballhetsfaktorn kvar. Man kan visa den för kompisar och säga - "Kolla grabbar! Jag har en Canon D1x!" Men tekniskt kan man inte förklara den för ens en bananfluga! Innan jag går vidare med kameror tänker jag berätta lite om min egen bakgrund med teknik. Jag har under 45 års tid arbetat i maskinrummet på handelsfartyg och passagerarfartyg av alla de slag och i alla positioner. Sedan ca 1970-talet styrs fartygsmaskineriet till stora delar eller helt av elektronik, och sedan några årtionden tillbaka är elektroniken nästan helt digital. Jag har sett hela utvecklingen och jag har sett att för varje bra digital pryl så kommer det ett antal prylar som är rent skräp. Rederierna som beställer fartygen stirrar sig ibland blinda på priset och låter installera automatik som inte gör mycket annat än krånglar. Besättningen får sedan kämpa med denna undermåliga utrustning under fartygets hela livslängd, alternativt måste den bytas ut till en mycket stor kostnad för redaren. Marknadsförningen av sådan utrustning liknar till stora delar marknadsförningen för konsumentprodukter, t.ex. kameror. Och varför skulle den vara annorlunda - redaren är ju också en människa med drömmar om billiga snabbfix, precis som vilken modern konsument som helst. Jag har med en bakgrund av närmare ett halvt sekels erfarenhet av teknik och teknisk utveckling blivit mycket luttrad mot nya inventioner och marknadsförare som alltid utlovar det slutgiltiga svaret på konsumentens bön. Visserligen händer ibland det att deras produkt är precis lika bra som de säger att den är, jag har faktiskt någon gång i mitt liv köpt någon sådan produkt och minns några av dem. En är Gore-Tex jaktkläderna och skorna. En annan är Nikons analoga systemkamera F90x som jag fick i födelsedagspresent 1998 av min sambo. En stryktåligare slägghammare till kamera kommer jag aldrig att få igen! Vad beträffar blixtsnabb och precis autofokus och serietagningsförmåga överträffar den ännu dagens "konsumentkameror" med råge! Man kan säga att med den kameran uppnådde jag mitt fotografiska Nirvana. Jag har den kvar i en låda och det är inte bara en eller två gånger som jag har funderat på att återgå till analog fotografering bara för att få nöjet att arbeta med den kameran! Det finns många som tänker så runt om i världen och en del av dem gör faktiskt verklighet av sina tankar. Det är således ganska uppenbart att jag inte med gott samvete kan rekommendera annat än systemkameror för seriös hundfotografering. Kompaktkameror eller så kallade "semikompakter" kan, beroende på prisklass, klara de mest fantastiska fotograferingssituationer i övrigt, men det finns några element inom jakthundsfotografering som de inte klarar, och det gör att man aldrig kan nå "ända fram" med dem. Vad man skall peka ut som systemkamerans främsta företräde är inte helt enkelt och säkert personligt för den individuella fotografen. Men om vi säger som så att om jag skulle vara tvungen att lämna systemkameran och gå över till kompakter och få välja en enda egenskap med mig från systemkameran så skulle jag välja den optiska sökaren, den som man måste hålla mot ögat och som via en spegel ("spegelreflex") visar motivet genom den optik man har på kameran. Att man måste hålla den mot ögat betyder att man avskärmar sig från omvärlden och "blir ett" med motivet, koncentrerar sig, "känner med" motivet och det är det absolut viktigaste. Man störs inte av solljus bakifrån, det blir aldrig irriterande reflexer i sökaren (om inte solen tittar rakt in i objektivet), man irriterar sig inte på den ofta usla bildkvaliteten i elektroniska sökare och man behöver inte hålla kameran på en armlängds avstånd från sig bara för att man är gammal med dålig närsyn, alternativt använda glasögon som blir immiga i regn och kyla. Kort sagt: Oberoende av väder och vind och andra omständigheter ger den optiska sökaren en direktkontakt med motivet, och utan denna direktkontakt "vill det inte bli till någe", som vi säger, vi som bor i bushen. I den optiska sökaren ser man också blixtsnabbt var kameran har satt fokusen och kan därför lika blixtsnabbt korrigera. Man ser direkt små kvistar, gräs eller annat i terrängen som kan störa autofokusen och man analyserar bakgrunden för irriterande störningar som kraftledningar, stolpar, byggnader och annat som kan störa helheten i bilden, och kan kanske beskära bort dem med zoomobjektivet eller genom att man flyttar på sig. Ju mera man arbetar med optiska sökare, desto mindre benägen blir man att återgå till något annat. Trots att det finns många andra fördelar med en spegelreflex systemkamera (SLR - som egentligen står för "single-lens reflex") så räcker det för min del enbart med den optiska sökaren för att jag skall välja SLR. Nackdelar då? Det måste ju finnas sådana. Ja, den kan ibland upplevas som stor och otymplig. Det riktigt tunga artilleriet, de professionella SLR kamerorna och objektiven, kan bli verkligen tunga pjäser med vikter över 3 kg och även mycket mer. Det är inget man stoppar i fickan precis, men det positiva i vikten är att den stabiliserar kameran och man får skarpare bilder på fri hand, framför allt i dåligt ljus. De är heller inte direkt diskreta, utan alla i ens närhet vet vad man håller på med, vilket ibland kan vara en nackdel. Rasslet från slutaren stör knappast hundar eller deras ägare men väl älgen som hunden har ställt. Men för den dedikerade hundfotografen är kanske den största "nackdelen" det att de blir beroendeframkallande och därför medför en stigande kostnadsspiral mot dyrare och effektivare komponenter och kringutrustning. Mängden av kringutrustning som man samlar på sig med åren kan också bli enerverande stor och platskrävande. Dessa pengar får man aldrig tillbaka på jakthundsfotografering, som man med lite tur kan få om man blir skicklig fotograf på fåfängans enorma marknad. Ofta blir det så att de flesta inbitna SLR fotografer även har en högklassig kompaktkamera för särskilda, enstaka fotouppgifter, även om det höjer den totala kostnaden ytterligare en aning.  Nå? Undrar nu de få tålmodiga läsare som ännu inte har surfat vidare på nätet, skall han aldrig sluta tjata och komma till det viktigaste: Välja SLR kameran? Då börjar jag med att vara riktigt ohövlig mot en massa andra duktiga kameratillverkare och säga; köp en Canon eller en Nikon! Jag gör det för att båda har minst en DX format bildsensor i alla sina SLR modeller (det är vad jag vet just nu, sensorerna utvecklas ju med raketfart eller snarare med ljusets hastighet). DX formatet är den näst största sensorn som finns i småbildkameror, de dyrare kamerahusen har FX - fullformat sensor. Jag väljer Canon och Nikon också för att de har konkurrerat stenhårt med varandra under kanske ett halvsekel och lämnar knappast ut prylar som inte skulle vara någotsånär prisvärda. Jag väljer dem för att de har SLR systemkameror och optik i alla prisklasser från 4000 kronor för själva kamerahuset, och runt 2000 kronor för ett zoomobjektiv, allt andvändbart för jakthundsfotografering. Uppåt i priser är bara själva himlen taket, men så är också utvecklingsmöjligheterna för fotografen. Köper man begagnat blir det ännu billigare och begagnatmarknaden för dessa två märken är enorm. För 6000 - 7000 kronor får man alltså helt nya, användbara paket - som visserligen inte presterar på topp varken i snabbhet eller i bildkvalitet. För en nybörjare gör det här inte så mycket. Under en flera år lång inlärningsperiod har man så mycket annat att lära sig, att man kanske inte saknar den yttersta prestandan så mycket. Dessa billigaste kamerahus är gjorda i kompositplast och är mycket lättare än de dyrare och robustare som tillverkas av starkare material, oftast magnesium. Ett tips: Köper du begagnat så köp kameror och objektiv av säljare som levererar prylarna i deras original askar och med original dokumentation som garantisedlar, instruktionsböcker, tillbehör och kvitton. En person som har allt detta kvar brukar ha ordning och reda och respekt för prylarna och de är troligen i bra skick även efter flera års bruk. En liten varning dock: Begagnad top-optik som använts mycket kan ha utsliten mekanism for autofokus. Jag nötte själv ut AF i min gamla favorit Nikon 80 - 200mm AF-S ED F2,8 som jag betalade ca 23000 kronor för som ny. Reparationen och reservdelarna kostade 10000kr! Ett kamerahus kan också ha en utsliten slutare men antalet exponeringar som slutaren har gjort finns i EXIF-data för varje bild så det går att kolla.  Jag skulle här vilja dela in de seriösa och självmedvetna spekulanterna på SLR kameror i två grupper, båda med den förutsättningen att de har en begränsad ekonomi som inte utan prioriteringar tillåter stora utsvävningar i fotobutiken. Vet man med sig att man vill ha en systemkamera enbart för att den känns rejäl och bra att arbeta med. Vet man att man inte orkar sitta och stirra och bläddra och blanda bort sig i ändlösa menyer i en kompaktkamera innan man får till en enda bild. Och vet man att man inte har några ambitioner att prestera toppklass bilder, utan att man bara vill fotografera sin hund för familjealbumet i alla upptänkliga situationer, utan att begränsas alltför mycket av kameran, då skulle jag föreslå det ovan nämnda paketet och sedan helt enkelt inte köpa mera prylar till den. Paketet räcker nämligen väl om ambitionen hålls på en realistisk nivå i förhållande till kostnaden! Den andra spekulanten har kanske lika ansträngd ekonomi men vet att han eller hon är mycket intresserad av foto och kommer att prioritera hårt för att i framtiden skaffa riktigt bra grejer. Köp då ett kamerahus för runt 10000 kronor. Både Canon och Nikon kallar dessa kameror för "entusiastkameror" och de presterar mycket bra. Till den köper man, för att hålla den initiala kostnaden i schack, ett av dessa billiga zoomobjektiv. Man kan då säga att man har "framtids säkrat" själva kamerahuset, den räcker till under många år framåt även när kraven växer. Under kommande år behöver man bara komplettera med bättre objektiv och själva kamerahuset kommer inte att vara den begränsande faktorn på länge. När den blir det någon gång i framtiden, byter man bara kamerahuset och har då redan ett knippe utmärkta objektiv till sitt förfogande! Tänk bara på att inte köpa dyra DX objektiv om du anar att du i framtiden tänker gå över till FX format kamerahus. Andra vägen går det bra, att använda FX objektiv på DX kameror, de ger bara en brännvidsökning på ca 1.4 gånger med ett DX hus, men funkar för övrigt utmärkt. Äldre optik för analoga småbildskameror är också alltid i FX format, så t.ex. en 200mm sådan på din DX kamera kommer att motsvara 280 mm (1.4 x 200mm, det här gäller naturligtvis för alla FX objektiv på ett DX hus). Är du verkligen angelägen om att du framtidssäkra alla dina objektiv för ett FX format kamerahus i framtiden så köp enbart FX objektiv nu. Sannolikheten är dock inte obetydlig att du i och med bytet till ett dyrare kamerahus kommer att sälja eller skrota de sämre objektiven du har, oberoende av om de är DX eller FX. Snacka med din kunniga (alla är inte det) fotohandlare om det, det lönar sig alltid! En av de många bra sakerna med Canon och Nikon är att det mesta av deras produkter är bakåtkompatibla långt bak i det förflutna. Jag tror att våra egna Nikon kameror skulle kunna använda en del utmärkta objektiv som tillverkades redan på 60 - 70 talet, kanske även tidigare, men då med manuell fokusering och eventuellt även manuell exponering. Kamerornas datorer är faktiskt förprogrammerade för många äldre objektiv! Så med dessa kameror behöver man inte gråtande av sorg lägga undan sitt favoritobjektiv bara för att man bytt till ett modernare hus. 
Men två varningar om dessa billiga objektiv! Bland dem finns de otroligt prisvärda objektiven - och dessutom några som är skräp även om de skulle vara gratis. En seriös fotohandlare skall ärligt ge svar på detta. Vilket objektiv som är särskilt prisvärd beror ibland också på aktuella kampanjer, men en kampanj kan ju också ha som syfte att bli av med skräp. Det andra är att autofokusen i ett objektiv alltid lirar bäst ihop med samma fabrikat av kamerahus. Ett piratobjektivs autofokus är nästan alltid slött och skall man bara ha ett objektiv till sin kamera så måste den vara av samma fabrikat som kameran. Har man flera kan man ha ett snabbt original objektiv för actionbilder och en slöare pirattub för andra ändamål som makro och porträtt. Ett slött piratobjektiv behöver inte ha andra tillkortakommanden utan kan för övrigt prestera riktigt bra! Till sist ett ord om minneskorten: Se till att kortens skrivhastighet motsvarar eller överträffar kameran nedladdningshastighet. Annars kommer kortet att slöa ned kameran vid serietagningar. Att ställa in den nya kameran Det som jag nu skall förklara om själva fotograferingen handlar helt och hållet om foto av hundar och natur. Många procedurer kan bli annorlunda med andra motiv. När du packar upp din nya systemkamera så är det troligt att batteriet är tomt eller nästan tomt. Du måste alltså ladda den först och det kan ta en bra stund, kanske upp mot 12 timmar. Det här är väldigt bra för nu har du tid att börja läsa instruktionsboken. Jag vet inte hur Canons instruktionsböcker är men Nikons väldigt omfattade instruktionsböcker skapar mera förvirring, oro och ångest hos nybörjaren än vad de bringar klarhet. Läs den i alla fall! Så småningom, under flera års tid, kommer de tusen olika bitarna att falla på plats en efter en - om du har ett genuint intresse. Och när batteriet är fulladdat och du startar kameran så måste du ändå välja språk, ställa in tid, datum och år... senare en del annat... och då behövs instruktionsboken. Dessutom skall du i kamerans meny ställa in färgprofilen på antigen sRGB om du skall ha bilderna för nätet/e-ost eller Adobe RGB (98) om de skall över på papper genom en skrivare eller ett fotolabb. Vill du ha för både och, kan du ändra profilen senare när du har bilden i datorn i ett redigeringsprogram. Det kan finnas många andra profiler att välja bland i kameran, men strunta i de övriga om du inte vet vad du sysslar med. Kolla också att vitbalansen är ställd på "Auto", något den mest troligen är på en fabriksny kamera, men med en begagnad vet man aldrig. Det bör för övrigt finnas en möjlighet att i menyn återställa precis allt till fabriksinställningar - och det kan vara klokt att direkt göra det på en begagnad, då man inte vet vad den förra ägaren är för en nörd och hur mycket han eller hon har experimenterat och ställt om. Sedan checkar du att ISO står på Auto, till att börja med. När du blir van med kameran kommer du att ändra den stup i kvarten, men just nu kan den stå på auto-ISO. Kameratillverkarna utvecklar hela tiden ny programvara ("firmware") även för befintliga, äldre kameror. Ofta är det buggfixar (åtgärdar fel i den tidigare programvaran) men det kan också handla om att genom en smart omprogrammering av någon funktion få kameran att prestera lite bättre, eller att installera instruktioner för hur kameran skall hantera något nytt objektiv som de just släppt ut på marknaden, och som kan tänkas sitta på din kamera någon gång i framtiden. Du kan ladda ner dessa uppdateringar från tillverkarens hemsida och installera dem själv. Men bry dig inte om det just nu om du inte är en väldigt härdad datanörd. Det är en ganska omständlig procedur och gör du fel kommer kanske kameran att krascha. Vänta tills du har blivit helt införstådd med kameran eller låt någon annan göra det åt dig. Det troliga är ändå att du inte kommer att märka någon skillnad efter uppdateringen, om det inte handlar om fix av en seriöst allvarlig bugg. Informationen från kameratillverkaren om uppdateringen kan ofta enbart bestå av t.ex.: Den här uppdateringen löser ett problem med moaré som i sällsynta fall kan uppkomma när du fotograferar en otvättad grekisk potatis i en Italiensk vinkällare upplyst med en fotogenlampa som bärs av en 80 årig judisk-ortodox dam klädd i orangefärgad kjol... Angår det här dig? Knappast! En hel del bugfixar handlar att korrigera för hund/naturfotografen ovidkommande problem. Men kolla ändå nu och då uppdateringarna för din kameramodell på kameratillverkarens hemsida. Ibland kan du få napp! Nybörjaren skall också ställa in "Bildkvalitet" på JPEG. Det kan i Nikon göras med en yttre knapp som det står "Qual" på, men konsultera instruktionsboken om knappen inte hittas. Du har flera val här. En av dem - RAW - betyder i all enkelhet att kameran "i princip" skickar bildinformationen till minneskortet som det är när det kommer från sensorn. Även om det är det bästa en erfaren bildbehandlare kan få till datorn så bry inte ditt huvud med det just nu. Tids nog är du mogen för det. Det finns troligen också ett val som heter RAW+JPEG - glöm den också. Sedan kan det finnas något som heter TIFF, bra format för den erfarne men just nu behöver du inte fundera över den heller - du skall inte fastna i alla detaljer samtidigt. Tills sist kan du välja mellan olika storlekar av JPEG; Fine, Normal eller Small. Välj Fine om du inte brinner för att e-posta dina första bilder omedelbart efter hemkomsten, då kan du välja Normal. JPEG bilderna kommer att automatisk bildbehandlas redan i kameran. Sedan "komprimeras" de mer eller mindre. Den här kompressionsgraden är vad du väljer när du väljer Fine, Normal eller Small. Fine ger den minsta kompressionen och bästa bilden. Kompression innebär att man minskar på bildfilsstorleken (antalet ettor och nollor den består av) genom att ta bort bildinformation som ögat ändå inte kan uppfatta. Kompressionsgraden i Fine är liten och man får en bildfil som ögat inte kan uppfatta som "vandaliserad", men som ändå kan vara lite för stor för att e-postas eller tas emot om man har en långsam "urskogsbredbandsuppkoppling" som många ännu har. Däremot är den alldeles utmärkt för att nybörjaren skall kunna utvärdera sitt fotograferande, och den kan efterbehandlas i datorn med vilka enkla bildbehandlingsprogram som helst, skrivas ut med skrivare eller göras en papperskopia av. Kraftigare kompressionsgrader ger gradvis en mera "förstörd" bild och förstör samtidigt nöjet att begrunda sina alster och lära sig något av dem. Det sista man skall kolla är hur "färgmättnad" är inställd. Står den på "normal" kommer du att få ganska naturliga färger. Om du är en "realist" så kanske du tycker att det är utmärkt, men, om det senare visar sig att du är lite av en drömmare så kan du ställa färgmättnaden ett steg uppåt - men bara ett - på "varm" eller "mättad" eller vad du nu har för val. Mera än så brukar vara ren överkurs och bilden ser inte längre riktigt "klok" ut. Till allt detta behöver du instruktionsboken så det är verkligen bra att läsa den medan batteriet laddas. För övrigt: Rör inget annat i menyn just nu! Bry dig inte om att instruktionsboken säger att allt blir lättare om du gör det och det och det och det i menyn. Troligen blir det inte det för dig - bara för proffsen som vet hur funktionerna används som en liten ingrediens i det totala arbetsflödet från fotografering till färdig produkt! Tänk på att en fabriksny kamera är inställd så att du direkt kan börja fotografera med den och tycka att bilderna blir fantastiska. Den kommer att fungera direkt ur lådan, men nu skall vi plåta hundar så vi fixar med lite egna inställningar - eftersom de kameratillverkande asiaterna äter mera hundar än de plåtar dem! Längre fram när du blir lite mera kunnig och kritisk så vill du ha dina helt egna inställningar men det är en annan sak. Menyerna är för övrigt det som jag tycker mest illa om i de moderna systemkamerorna - och alla andra kameror med för den delen. Du kan med dem ställa om de mest fantastiska funktioner som du inte ens i dina vildaste drömmar trodde att fanns, och när du väl har riktigt blandat bort dig med inställningarna så har du bara en sak kvar att göra - återställa kameran till fabriksinställningarna och sedan göra om de ovan beskrivna kontrollerna! |
|
Det nästa du skall göra är att hitta "panikknappen/knapparna" på utsidan av kameran. På Nikon är det två knappar märkta med varsin liten grön färgklick, som sitter på var sida av sökaren, uppe på kameran. Hur det ser ut på Canon vet jag inte men förmodar att funktionen finns, då Canon-fotografer knappast är mindre benägna att hamna i panik än vad Nikon ägarna är. Trycker du in dessa knappar samtidigt under några sekunder så går kameran över till helautomatiskt läge vad gäller AF, ISO, bländare, slutare och ljusmätning. Den här funktionen är bra att ha i början när du håller på att experimentera med bländare, slutartider, olika ISO värden och annat bara några sekunder innan t.ex. hunden skall resa fågeln och plötsligt vet du inte längre vad du egentligen har gjort, blir det några bilder överhuvudtaget? Hjääälp! Ropa inte på hjälp, tryck bara in knapparna och fortsätt fotografera och kameran sköter resten. Du kanske inte får den kompositionen du hade tänkt dig från början, utan en japansk datanörd-variant av den, men bättre än ingenting alls! Tryck in dem nu också, då det inte skadar att börja lära sig kameran i automatiskt läge. Fortsättningen förutsätter att du har gjort det. Nu återstår bara att kolla eventuella tangenter på objektivet, titta i instruktionsboken för den, och hitta både manöverringen för manuell fokusering och zoomen och eventuell vibrationsreducering (VR). Det är inte så sällan som man behöver kunna fokusera manuellt, men mer om det senare. Till objektivet skall det också höra en putsduk för optik och ett skyddande filter längst fram. Filtret brukar vara ett s.k. UV- eller Skylight filter som förutom att det skyddar det dyrbara objektivglaset längst fram också filtrerar bort UV strålning som påverkar bilden på ett negativt sätt. Det kostar några hundringar och skall alltid sitta på objektivet, natt som dag. Det finns en serietagningsfunktion på kameran. Det här betyder att kameran kommer att ta bilder i snabb följd så länge du håller avtryckaren nedtryck. Hitta omställningsknappen för den funktionen och ställ den på högsta hastighet. Den kan sedan stå där för evigt om du tränar avtryckarkontroll ordentligt. Beroende på vad maximala hastigheten för serietagning är på din kamera, kanske 3, kanske 6 eller 9 bilder per sekund, så kommer du i början att rassla iväg flera bilder där du egentligen hade tänkt dig ta en enda. Men det kostar ju inget och om du tränar känsligheten och reaktion i avtryckarfingret kommer du snabbt att lära dig ta singelbilder även med kameran ställd på högsta hastighet. Fördelen med den här färdigheten att du utan att behöva ställa om någon ratt eller knapp - som kanske till på köpet har en spärr som försvårar manövreringen av den - för att komma till höghastighetsläget när något dramatisk händer. När väl knappen har hittats är ofta situationen över. Nej, det är bättre att kameran står på höghastighetsläget hela tiden och man lär sig att reglera antal bilder enbart med fingertoppen. Den här "sensitivitetsträningen" av avtryckarfingertoppen gör också att du inte rycker vid enstaka skott, d.v.s. trycker ner avtryckaren så hårt och brutalt att hela kameran rör sig med oskärpa som följd. Det är inte ett ovanligt nybörjarfel och återigen kan vi koppla fotografering till skytte! Ta nu instruktionsboken med dig och gå ut och ta en bild av något som är väl belyst med naturligt ljus, gärna i solsken då du kanske måste göra en till ljuset kopplad justering nu. Titta på bilden i displayen bak på kameran. Verkar den för ljus eller för mörk på displayen? Nu kan du gå in i menyn, kanske via instruktionsboken, och hitta inställningen för displayens ljushet. Justera den så att den i stort liknar motivet som du precis fotograferat. Bildkvaliteten på displayerna kan variera och det är endast erfarenhetsmässigt som du kan bedöma om din display visar de tagna bilderna ungefär korrekt eller om du måste vänta med bedömningen av dem tills de är i datorn. Displayen har också ett skydd av genomskinlig plast och vill du verkligen fingranska bilden måste du ta bort den temporärt. Se bara till att trycka fast den ordentlig igen då de nya kan betinga fantastiska priser med tanke på att det bara är en "vanlig" plastbit. Men den är viktig då den ändå kostar bara en bråkdel av vad en ny display skulle kosta. När du nu ändå är inne på displayens meny kan du bestämma om kameran automatiskt skall spela upp de tagna bilderna direkt efteråt, eller om du bestämmer när de skall visas. Du kan också bestämma hur länge displayen är på innan den stängs av automatiskt för att spara ström. Sedan gör du en koll precis intill okularet på sökaren. Där hittar du en liten knapp eller ett vred som du använder till att ställa in skärpan i sökaren för ditt eget öga, precis som med ett kikarsikte eller en vanlig kikare. Justera och testa tills du hittar den skarpaste inställningen. För att kunna göra detta måste du naturligtvis ha fokuserat objektivet mot något motiv. Det kan finnas ett annat vred också, som stänger en liten gardin i sökaren så att du inte kan se något i den. Bry dig inte om den nu, men det är bra att veta att den finns då man ofrivilligt kan stänga den någon gång under alla de år man har kameran. Den används för övrigt bara under diverse specialfotograferingar för att förhindra ljus att läcka bakvägen ner till bildsensorn.   Start
Börja plåta  Sidan 1 2 3 4 5 © Text: Torsti Mäkinen. Photo: Torsti Mäkinen & Maud Matsson. www.rospigan.se |