Skedoms Kennel   Text: Leif Berglund från SSK's Jubileumsbok "Den Engelska Settern i Sverige 1903-2003"   Innehavare: Erik Wilsson Erik Wilssons hundintresse började med en hälleforsare (som också blev grunden till hans studier av hundars beteende) och faderns stövare. Han övergick till gråhundar, en ras han också under en tid födde upp. Så småningom konstaterade Erik att med stående fågelhunar kunde jakt och dressyr kombineras på ett intressant sätt och han köpte en engelsk setter från Henrik Sandström i Umeå. Modern var segrarklasshunden Cheri, med gammalt genuint norskt blod bakom sig, och fadern de årens stora avelsmatador, Boss av Lysne. Alinda - snygg stamtik Resultatet blev Alinda (Linda), stamtik i Skedoms kennel. Det var en förhållandevis stor och snygg tik med tanke på den tidens utseende på engelsksettertikar. Efter en del experimenterande blev hon också en habil jakthund utan att höra till de mest hårtgående hundarna, och ett antal tvåor och treor i öppen klass vittnar om att hon höll en bra nivå. Hon parades första gången med NJCH Blåmyra's Chacko. Det blev bara en valp, men i gengäld en riktigt bra hund, SUCH Skedoms Alena.     Alena var något mindre än sin mor, men ändå snygg. Hon präglades en del av Chacko i utseendet, men hans andel i de jaktliga generna hade mycket större betydelse. Alena var en oerhört duktig tik med en något flack utvecklingskurva. Som unghund fick hon några tvåor och treor på jaktprov. Därefter utvecklades hon år från år och blev en stabil segrarklasshund med många placeringar och segrar både på fjäll och på fällt. Några gånger var hon med på Fjäll-SM och låg väl till för höga placeringar vid två tillfällen. Båda gångerna får man nog lasta föraren mer än hunden att det inte lyckades fullt ut. En typisk Chackoavkomma präglas av sundhet och vitalitet långt upp i åldern och där var Alena ett talande exempel. C-kullen blev framgångsrik Alinda parades en gång till, denna gång med Bell av Sölenskar, men där blev inte resultatet lika bra. Alena blev kvar i kenneln som avelstik och den första täckhunden som valdes ut var Tiurhaugen's Bajas. Han förde på moderns sida en blodslinje som var en vad den tidens främsta i Norge. Tiurhaugen's Pamina hade lämnat honom tillsammans med den amerikanska importen Equimark. Equimark ansågs senare som en av de bästa avelshundarna i Norge och sperma från honom frystes ned och har fortfarande använts på några utvalda tikar. Resultatet från Alenas första parning blev mycket lyckat med bland annat tre segrarklasshundar, Can-Can, Cickan och Cilla (Norge). Cickan vann dessutom Fjällpokalen.   Parningen gjordes om och gav igen goda hundar dock utan samma meriter som C-kullen. En av avkommorna, Skedoms Dolly, premierades på fjällprov och blev senare stamtik i Romarhedens Kennel. Därefter parades Alena två gånger till, dels med Björklunds P Chott och dels med Rangelfjellet's Brandy. Med Chott blev det inga jaktprovsframgångar hos avkommorna medan parningen med Brandy gav två segrarklasshundar, Gazette och Gorm. Gazette hamnade för övrigt hos Alindas uppfödare Henrik Sandström. Can-Can tredje avelstiken Från första kullen behöll Erik Wilsson Can-Can i kenneln. Hon var av en annan typ än sin mor, och den effektivitet som kännetecknade Alena fanns inte i samma utsträckning hos Can-Can under unghundstiden. Däremot var hon en större och intensivare hund rent sökmässigt vilket reulsterade i en unghundsetta och en tidig öppenklassetta.     I aveln prövades Can-Can tre gånger. I de två första parningarna användes Björklunds P Chott och gav, till skillnad från kullen med Alena, många jaktpvorsmeriterade hundar. I första kullen lämnades SUCH Skedoms Foxy och Skedoms Figg. Foxy blev stamtik i Borta Med Vindens kennel och Figg blev norsk elitavelshund. Fifty-Fifty i samma kull blev stamtik i kennel Barkansjöbyns. I nästa parning med Chott lämnades SUCH Skedoms Hilde som var en av Sveriges effektivaste engelska settrar på jaktprov under några år. Hon belönades så småningom med ett första pris i öppenklass. Hilde blev stamtik i Stjärnvallens kennel och Skedoms Hitzie blev stamtik i en uppfödning som ännu inte har något kennelnamn. Båda har lämnat förstapristagare i unghundklass.     I den sista parningen på Can-Can användes SUCH FINUCH Härkmoen's Keen. Där kom en lysande stjärna fram, Skedoms Ilja. Hon var en stark kandidat till Silversettern och faktiskt också Zackpokalen som unghund, men eftersom Tväråvalvets Arve var född samma år fick hon nöja sig med en inofficiell andra plats. Ilja blev också snabbt segrarklasshund och stamtik i Högfjällshundens kennel. Stark mentalitet en framångsfaktor Därefter har det varit lugnt i avelsboxen på Skedoms kennel, men man kan konstatera att under en intensiv tioårsperiod producerade kenneln tio segrarklasshundar och sex stamtikar i olika kennlar. Förmodligen kan ingen annan kennel mäta sig med de resultaten under den här perioden. Men trots avkommornas jaktprovsframgångar kännetecknas Skedomshundarna ändå i första hand av en extremt stark mentalitet, framför allt kullarna efter Chott och Can-Can, något som bland annat visat sig i de mentaltester som gjorts på dem. OBS! De flesta namnen i texten är klickbara och leder till mer info och/eller bilder om respektive hund. Alinda SUCH Skedoms Alena Skedoms Can-Can Björklunds P Chott SUCH Skedoms Foxy